OECD Multilingual Summaries

Economic Policy Reforms 2017

Going for Growth

Summary in Swedish

Ekonomiskpolitiska reformer 2017

Med sikte på tillväxt

Sammanfattning på svenska

Regeringarna har inte råd att slå av på reformtakten om de vill ta sig ur den fälla av låg tillväxt som många av dem har hamnat i och se till att den ekonomiska tillväxten kommer majoriteten av medborgarna till del. Under de senaste två åren har den globala tillväxten legat relativt oförändrad på runt 3 %, vilket är långt under den genomsnittliga tillväxttakt på nästan 4 % som rått under de senaste tio åren. Även om en stor del av skillnaden beror på nedgången i Folkrepubliken Kina och andra tillväxtekonomier har en tillväxt på högst 2 % i genomsnitt varit normen i OECD‑länderna under åren efter krisen. Det gör att vi även framöver riskerar att få dras med en svag efterfrågan och svaga investeringar som hämmar den potentiella tillväxten.

I sin jakt på en sundare tillväxt ställs regeringarna inför stora politiska utmaningar. Den kraftigt minskade produktivitetstillväxt som drabbat många länder sedan krisen har inneburit stagnerande inkomster för en stor del av befolkningen och har gjort att folkets stöd för strukturreformer har minskat. Även om arbetslösheten på det stora hela gradvis har sjunkit i de flesta länder har ungdomar och lågkvalificerade arbetstagare i flera av länderna dystra arbetsmarknadsutsikter och en hög risk för återkommande arbetslöshet. För att komma till rätta med dessa problem krävs det konsekventa strukturreformsstrategier och gemensamma insatser inom en rad olika politikområden, med stöd av en makroekonomisk politik.

Med sikte på tillväxt bygger på OECD:s expertis om strukturpolitiska reformer och ekonomiskt resultat. Rapporten är tänkt att ge beslutsfattare en rad konkreta rekommendationer inom reformområden som anses vara prioriterade för att åstadkomma en stark och inkluderande tillväxt. Prioriteringarna rör bland annat regleringen av produkt‑ och arbetsmarknad, utbildning, skatter och transfereringssystem, handels‑ och investeringsregler samt innovationspolitik. Med sikte på tillväxt har hjälpt G20‑länderna att göra framsteg i sitt strukturreformsarbete, bland annat genom att granska ländernas tillväxtstrategier för att åstadkomma en varaktig och balanserad tillväxt.

I denna rapport granskas hur strukturreformsarbetet fortskrider inom de områden som berörs av de politiska rekommendationerna i Med sikte på tillväxt under perioden 2015–2016. Mot denna bakgrund identifieras både för OECD‑länder och utvalda tredjeländer nya prioriterade områden där strukturreformer behövs för att öka realinkomsten och se till att vinsterna kommer majoriteten av medborgarna till del (kapitel 1). För att åstadkomma detta har man vid valet av politiska prioriteringar för första gången tagit med inkludering som ett av huvudmålen, vid sidan om produktivitet och sysselsättning, som är de främsta drivkrafterna för genomsnittlig inkomsttillväxt. För detta ändamål används en bred definition av inkludering, som omfattar olika dimensioner som t.ex. ojämlikhet och fattigdom, fler och bättre arbetstillfällen, utsatta gruppers möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden, skillnader mellan könen samt rättvis utbildning och hälsa. I rapporten görs en ingående bedömning av de politiska utmaningar som finns i samband med inkludering och av de tänkbara åtgärder som anges i reformprioriteringarna i Med sikte på tillväxt (kapitel 2). Landspecifika prioriteringar och rekommendationer presenteras i särskilda avsnitt om enskilda länder (kapitel 3).

Framsteg i strukturreformsarbetet sedan 2015

Reformtakten har fortsatt att minska under de senaste två åren och är nu tillbaka på samma nivå som före krisen. Bakom denna generella avmattning döljer sig stora skillnader mellan länder.

• Reformtakten har mattats av i de länder som varit särskilt aktiva i sitt reformarbete under föregående tvåårsperiod (t.ex. Mexiko, Grekland, Irland, Portugal, Polen och Spanien), men även i några andra länder där reformarbetet inte varit lika intensivt under föregående period (t.ex. Australien, Indonesien och Slovenien).
• Reformtakten har ökat påtagligt i några länder som inte hört till de aktivaste reformländerna under föregående period (t.ex. Belgien, Chile, Colombia, Israel, Italien och Sverige, samt i Österrike, Brasilien och Frankrike).

Reformtakten har minskat mer markant inom politikområden som har särskilt stor inverkan på arbetsproduktiviteten, t.ex. utbildning och innovation. Detta är ett problem mot bakgrund av den ihållande och utbredda minskningen av produktivitetstillväxten.

Positivt är dock att antalet reformer till följd av rekommendationerna i Med sikte på tillväxt har ökat när det gäller mål som att minska hinder för kvinnors arbete och främja skapandet av nya arbetstillfällen genom minskade skattekilar, särskilt för lågavlönade arbetstagare. Detta är områden där tillväxtfrämjande reformer även bidrar till ökad inkludering.

Regeringar har i allmänhet tenderat att koncentrera sina reformer till vissa specifika politikområden. Därmed finns en risk att man går miste om potentiella vinster till följd av politiska synergieffekter och kompletterande reformer. Mer välpaketerade reformer skulle göra reformerna lättare att genomföra, maximera deras inverkan på tillväxt och sysselsättning samt bidra till att minska löneskillnaderna.

Nya reformprioriteringar för inkluderande tillväxt

Produktivitetsvinster har stor betydelse för den långsiktiga levnadsstandarden och är en stor utmaning för de flesta länder. Därför identifieras fler reformprioriteringar för att öka produktiviteten per arbetstagare och se till att vinsterna är jämnt fördelade bland befolkningen. Större tonvikt ligger på åtgärder inom utbildning, konkurrensen på produktmarknaden och offentliga investeringar än i den föregående rapporten.

Några av de vanligaste politiska utmaningarna för att åstadkomma en starkare och mer inkluderande tillväxt är att göra det lättare för innovativa företag att komma ut på marknaden och växa, att se till att kvinnor och migranter kommer in på arbetsmarknaden, att öka infrastrukturinvesteringarna och att förbättra utbildningen av arbetstagare och aktiveringspolitiken.

Det går att skapa starka synergieffekter mellan jakten på produktivitets‑ och sysselsättningstillväxt å ena sidan och inkludering å andra sidan. Faktum är att nästan hälften av de politiska prioriteringar som presenteras i denna rapport skulle leda till större och mer rättvist fördelade inkomstvinster om de genomfördes korrekt och fullt ut.

I arbetet med att göra tillväxten mer inkluderande bör regeringarna fokusera på att se till att alla har tillgång till god utbildning och kompetensutveckling, att skapa fler och bättre arbetstillfällen och att effektivisera skatte‑ och transfereringssystemen genom att minska inkomstskillnaderna och fattigdomen.

• Till prioriteringarna på utbildningsområdet hör bland annat att tillgodose ungdomarnas behov från förskola till universitet för att ge dem en så bra start som möjligt och det stöd de behöver under hela utbildningen. Fokus ligger på att skapa mer lika möjligheter och se till att arbetsstyrkan kan anpassa sig till den nya efterfrågan på kompetens.
• För att skapa fler och bättre arbetstillfällen är det viktigt att komma till rätta med den uppdelning och segmentering som finns på arbetsmarknaden, inklusive den informella sysselsättningen i tillväxtekonomierna.
• Många länder har utrymme att utforma sina sociala transfereringar på ett sätt som skyddar de individer och familjer som behöver dem mest och samtidigt se till att arbete lönar sig för dem med lägst inkomst. De kan även begränsa de skatterabatter och skattelättnader som gynnar höginkomsthushållen opropotionellt mycket.