OECD Multilingual Summaries

Investing in Climate, Investing in Growth

Summary in Swedish

En investering i klimatet, en investering i tillväxt

Sammanfattning på svenska

Att skapa en motståndskraftig, inkluderande och hållbar tillväxt är en av vår tids främsta politiska prioriteringar. Världens regeringar står inför den tredelade uppgiften att dels öka tillväxten, dels förbättra människors försörjningsmöjligheter och dels ta krafttag mot klimatförändringen i enlighet med Parisavtalet. Huvudtesen i denna rapport är att det går att stärka den ekonomiska tillväxten, öka produktiviteten och minska klyftorna utan att låsa in oss i en utsläppsintensiv framtid. Det är tillväxtens kvalitet som har betydelse.

Med rätt politik och incitament – t.ex. kraftfulla finanspolitiska och strukturella reformer i kombination med en konsekvent klimatpolitik – kan regeringarna skapa tillväxt som avsevärt kommer att minska riskerna med klimatförändringen och samtidigt ge gynnsamma effekter på ekonomin, sysselsättningen och människors hälsa positivt inom en snar framtid. Med ett sådant klimatanpassat politiskt program kan G20‑ländernas långsiktiga BNP i genomsnitt öka med upp till 2,8 % till 2050 jämfört med att fortsätta med dagens politik. Räknar man även in de positiva effekterna av att förhindra klimatrelaterade skador ökar nettoeffekten på BNP år 2050 till nästan 5 % i G20‑ländernas utvecklade ekonomier och tillväxtekonomier.

Investeringar i en modern, smart och ren infrastruktur under det kommande årtiondet är avgörande för att kunna skapa en hållbar ekonomisk tillväxt, särskilt eftersom infrastrukturen i regel har lidit av kroniska underinvesteringar sedan före finanskrisen. Beräkningarna i rapporten visar att det i genomsnitt kommer att krävas infrastrukturinvesteringar på 6,3 biljoner US‑dollar per år mellan 2016 och 2030 för att tillgodose världens utvecklingsbehov. Att klimatanpassa dessa investeringar skulle kosta ytterligare 0,6 biljoner US‑dollar per år, vilket är en relativt liten merkostnad med tanke på de kortsiktiga och långsiktiga vinster det skulle ge i form av tillväxt, produktivitet och välfärd. Sannolikt skulle de extra investeringskostnaderna med tiden vägas upp av bränslebesparingar till följd av utsläppssnål teknik och infrastruktur.

Det rådande skatteklimatet gör dessutom att det är ett gyllene tillfälle att agera nu. De låga räntorna har gjort att det finanspolitiska utrymmet har ökat i många länder och i länder med mindre finanspolitiskt utrymme finns möjlighet att förbättra skatte‑ och utgiftsmixen för att kunna förena en starkare ekonomisk tillväxt med en inkluderande, utsläppssnål och motståndskraftig utveckling. Med en samstämmig klimat‑, skatte‑ och investeringspolitik får också de offentliga utgifterna större genomslag när det gäller att öka de privata investeringarna.

Finansieringen kommer att vara avgörande: kapital måste framskaffas från både offentliga och privata källor. Detta måste sedan kombineras med en rad olika finansiella instrument som är inriktade på en utsläppssnål, klimatanpassad infrastruktur. De offentliga finansinstituten måste vara rustade för att klara omställningen och det finansiella systemet i sig måste göra mer för att korrekt kunna utvärdera och införliva klimatrelaterade risker. Utvecklingsbanker och finansinstitut – såväl multilaterala som bilaterala och nationella sådana – har alla en viktig roll att spela även här. Det handlar således inte bara om att använda sin balansräkning för att öka sina tillgängliga resurser, utan även om att utveckla grön finansiering i partnerländer, bl.a. genom politiskt stöd och stöd till kapacitetsuppbyggnad.

Att skapa de rätta grundläggande klimatpolitiska förutsättningarna är en förutsättning för att kunna anpassa incitamenten. Det finns ett behov av att påskynda reformerna av ineffektiva subventioner av fossila bränslen och bredda prissättningsbasen för koldioxid, och samtidigt fokusera på att bevaka resultatet och utbyta politiska erfarenheter. Att öka användningen av offentlig upphandling för att investera i utsläppssnål infrastruktur kan bidra till industriella innovationer och innovativa affärsmodeller genom skapandet av pionjärmarknader.

Samtidigt måste vi vara medvetna om att hållbar tillväxt även betyder inkluderande tillväxt. En sammanhängande klimat‑ och investeringspolitik, effektiva finans‑ och strukturpolitiska förutsättningar och reformer måste gå hand i hand för att underlätta omställningen för utsatta företag och hushåll, särskilt i sårbara regioner och samhällen. Det är viktigt att i god tid planera för omställningen för att förhindra att samhällen drabbas av strandade tillgångar i fossilbränsleintensiva industrier, med strandade samhällen som följd.

Vid sidan om energiproduktion och energianvändning kan skogsbruket och andra markanvändningssektorer påskynda den omställning som behövs i andra delar av ekonomin. De nuvarande koldioxidlagren i tropiska skogar och andra ekosystem behöver skyddas och deras förmåga att fungera som kolsänkor bör om möjligt stärkas. Det krävs stora satsningar på forskning och utveckling, följt av snabb demonstration och spridning av tekniska genombrott som minskar och eliminerar energi‑, industri‑ och transportsektorernas växthusgasutsläpp och ökar jordbrukets avkastning och grödornas motståndskraft. Dessutom är det fortfarande ytterst osäkert om det går att använda ”negativa utsläpp” i större skala, trots att detta är en viktig del i de flesta scenarier för att nå målen i Parisavtalet.

Avslutningsvis är internationellt samarbete fortfarande en förutsättning för att kunna hantera riskerna med klimatförändringen. Ländernas nuvarande insatser för att minska utsläppen efter 2020 räcker inte för att nå temperaturmålen i Parisavtalet och måste snabbt ökas. Stöd till insatser i utvecklingsländerna kommer att vara viktigt, inte bara för att minska klimatförändringen utan även för att hjälpa de länder som har de största klimatutmaningarna att öka sin motståndskraft och anpassningsförmåga. Klimateffekterna kommer att öka, även om vi uppnår temperaturmålet i Parisavtalet. Mot bakgrund av dessa risker behöver vi ett flexibelt och framåtblickande beslutsfattande för att öka vår motståndskraft. Vi måste kunna hantera det ömsesidiga beroendet mellan målen för klimatet, livsmedelstryggheten och den biologiska mångfalden om vi ska kunna nå målen för hållbar utveckling och skapa en långsiktig stark tillväxt.