OECD Multilingual Summaries

Perspectives on Global Development 2014

Boosting Productivity to Meet the Middle-Income Challenge

Summary in Swedish

Perspektiv på global utveckling 2014

Att stärka marknaden för att klara medelinkomstutmaningen

Sammanfattning på svenska

Många medelinkomstländer är inte på rätt väg för att nå OECD:s per capita‑inkomster: Stark tillväxt under en stor del av det senaste decenniet har i hög grad gynnat utvecklingsländernas andel av världsekonomin. Men kommer denna "förmögenhetsväxlingsprocess" att göra det möjligt för dessa länder att till slut nå upp till OECD:s genomsnittliga per capita‑inkomstnivå? Efter en lång period av imponerande framsteg har tillväxttakten börjat avta i några medelinkomstländer. Med nuvarande tillväxttakt kommer flera medelinkomstländer att missa målet att nå OECD:s genomsnittsinkomstnivå före 2050. Deras utsikter att lyckas är beroende av konjunktursvackan Kina, där snabb tillväxt hittills har gynnat dess grannar och leverantörer, i synnerhet råvaruexportörerna.

Produktivitetshöjning är nyckeln: För en långsiktig nivåhöjning, behöver produktivitetstillväxten accelerera. Under den senaste tioårsperioden lämnade produktivitetstillväxt bara ett marginellt bidrag till den ekonomiska tillväxten i många medelinkomstländer. Den var också otillräcklig för att i mer betydande grad minska den mycket stora klyftan i fråga om produktivitet i förhållande till industriländerna. I Brasilien, Mexico och Turkiet har klyftan t.o.m. vidgats. I motsats till detta noterade Kina en imponerande produktivitetshöjning: cirka 10 % årligen i fråga om arbetskraftsproduktivitet och över 7 % i total faktorproduktivitet inom tillverkningsindustri och tjänster. Indien upplevde också en avsevärd ökning av den totala faktorproduktiviteten under den senaste tioårsperioden, även om klyftan mellan detta land och de industriländerna fortfarande är betydande.

Men produktiviteten ökar bara långsamt For långsiktig nivåhöjning , produktivitets tillväxtneeds to accelerate. Over the den senaste tioårsperioden, produktivitets tillväxtmade only a marginal contribution to ekonomisktillväxtin många medelinkomstländer. It was också insufficient to significantly reduce the very large gap in produktivitets with advanced länderna. In Brazil, Mexico och Turkey, the gap even widened. By contrast, China recorded impressive tillväxtin produktivitets: around 10% annually in labour produktivitets och above 7% in total factor produktivitets in tillverkningsindustrin och Tjänsterna . India också experienced considerable total factor produktivitets tillväxtover the den senaste tioårsperioden, although the gap between it och advanced economies remains substantial..

Några traditionella tillväxtmotorer minskar i betydelse: Att förbättra produktiviteten är särskilt viktigt, eftersom många medelinkomstländer inte längre kan förlita sig på de fördelar som länder med lägre inkomster vanligen åtnjuter, när de har klättrat upp till medelinkomststatus. Till dessa fördelar hör exempelvis låga personalkostnader och snabb tillväxt, pådriven av en av utländska investeringar styrd utveckling av exportindustrierna. Dessutom har den demografiska situationen i medelinkomstländerna blivit mindre gynnsam för tillväxten. Uppflyttningen till medelinkomststatus åtföljs ofta av en demografisk förändring i och med att dödlighetstalen sjunker snabbare än vad födelsetalen stiger, varigenom tillgången till arbetsföra människor ökar. Några regioner har fortfarande potentialen att skörda de demografiska vinsterna, särskilt Sydasien och Afrika söder om Sahara. På andra håll flagnar dock den demografiska fördelen.

Medelinkomstländerna kan höja produktiviteten genom:

• Diversifiera kontinuerligt till högre mervärdessektorer inom jordbruk, industri och tjänster: Diversifiering är särskilt viktig i sådana medelinkomstländer som ser stigande lönekostnader, liksom i längder med stora naturresurser.
• Innovation genom att använda globalt tillgänglig kunskap och utvecklande av inhemska kompetenser: Till och med de mer avancerade medelinkomstländerna har fortfarande en hel del att hämta in för att kunna bli teknologiskt jämbördiga med industriländerna. Förutom bättre integration in i världshandelssystemet och tillskott av utländsk know‑how genom handel, utländska direktinvesteringar och andra kanaler behöver länderna också utveckla kompetens att ta fram nya produkter och förfaranden, som bättre passar deras egna behov och att skapa sin egen konkurrensförmåga.
• Reformera produkt‑, arbets‑ och finansmarknaderna och utvecklingskompetenserna: I många medelinkomstländer är utvecklingen av konkurrenskraftiga, innovativa företag ofta hämmad av olämpliga lagar och andra författningar samt brist på kompetens.
• Bygg upp konkurrenskraftiga tjänstesektorer: Den inhemska tjänstesektorn kan växa så mycket att den räcker till för att tillgodose de växande medelklassernas behov. Tjänsterna kan också öka tillverkningsindustrins konkurrenskraft och vara en källa till exportvinster.

De kan också fortsätta att utnyttja “gamla” tillväxtmotorer genom att:

• Flytta arbetskraft från låg‑ till högproduktivitetssektorer: Många medelinkomstländer, däribland Indien, Indonesien, Iran och Malaysia, har ännu potentialen att dra nytta av att arbetstagare inom jordbruket, tillverkningsindustrin och tjänstesektorn flyttar upp till högproduktivitetssektorer.
• Fullt utnyttjande av tillväxt på grundval av faktorackumulering De flesta medelinkomstländer har fortfarande utrymme för uppgradering av sättet att använda arbetskraften och kan ackumulera ytterligare av mänskligt och materiellt kapital. Även effektiviteten i användningen av produktionsfaktorer kan förbättras.

De kan arbeta för att sprida tillväxt gens fördelar genom att:

• Se till att alla medborgare har lika startmöjligheter I många medelinkomstländer är fattigdomen fortfarande vida spridd och/eller så har inkomstskillnaderna ökat under den senaste tioårsperioden. Frustration i “medelklasserna” med avseende på levnadsstandard och deras brist på inflytande på beslutsprocesserna har orsakat spänningar i en del medelinkomstländer. Dessa samhällsproblem behöver åtgärdas genom tillhandahållande av bättre offentliga produkter och tjänster, förbättring av människors livskvalitet, fler arbetstillfällen och säkerställa ett större folkligt inflytande på ekonomin.
• Utveckla effektiva regionala program för att stödja en rättvisare tillväxt och minskade klyftor mellan regionerna: Detta kräver att man identifierar regionala konkurrensfördelar och anpassar de offentliga tjänsterna till lokala behov med prioritering av tättbefolkade fattiga områden.
• Öka energieffektiviteten och ekologisk bärkraft: Genom att diversifiera och övergå till mindre energiintensiva sektorer och välja energieffektiva teknologier skulle man kunna minska sårbarheten för energiprisfluktuationer samt lag‑ och preferensändringar. Därtill måste större uppmärksamhet ägnas den ekologiska bärkraften när man utformar framgångsrika utvecklingsstrategier.

Och de kan göra regeringarna effektivare genom att:

• Förbättra kompetensen att formulera och genomföra planer: Bättre utbildning av statstjänstemännen och förbättrad samordning av regeringsorganens åtgärder är av väsentlig betydelse för att man ska kunna säkerställa effektiv planering och genomförande. Djärva strategiändringar kan vara politiskt svårgenomförbara och kostsamma, dock mindre kostsamma än ingen ändring alls. Effektiva kommunikationsstrategier och rätt timing och periodisening är avgörande, om man vill få stöd från flera intressenter när dessa reformer ska genomforas.