OECD Multilingual Summaries

How's Life in Your Region?

Measuring Regional and Local Well-being for Policy Making

Summary in Swedish

Hur är livet i din region?

Att mäta regionalt och lokalt välbefinnande

Sammanfattning på svenska

Alla vill ha glädjen av ett gott liv där de bor. Att mäta människors dagliga erfarenheter kan kännas meningsfullare för dem än ett nationellt medelvärde. I en fullständig bild av ekonomin och samhället måste det ingå en redogörelse för hur människor värderar sina nuvarande levnadsvillkor, hur de beter sig när deras förväntningar inte infrias och hur det lokala tjänsteutbudet bidrar till öka anställningstillfällena och gör livet hälsosammare. Regionala indikatorer på välbefinnande gör det lättare att avläsa om återhämtning och god ekonomi innebär bättre liv för alla.

Regionerna kan använda välbefinnandeindikatorer för många ändamål i enlighet med sina specifika prioriteringar och behov. Dessa indikatorer kan hjälpa regionerna att kartlägga sina relativa starka och svaga punkter i fråga om befolkningens välbefinnande, övervaka trender och jämföra med dem som gäller för andra orter. De kan också väcka medvetenhet om specifika välfärdsproblem. Slutligen kan de vägleda de politiska beslutsfattarna i deras prioriteringar på grundval av de angelägenheter som betyder mest för de flesta medborgare.

Rapporten Hur är livet i din region? erbjuder ett gemensamt ramverk för mätning av människors välbefinnande på regional nivå. Ramverket har utformats för att färbättra de politiskt beslutade programmens sammanhang med varandra och effektivitet genom att granska nio dimensioner, som skapar människors materiella villkor (inkomst, anställning och bostad) och deras livskvalitet (hälsa, utbildning, miljö, trygghet, tillgång till tjänster och samhällsengagemang). Dessa nio dimensioner härrör både från individers och varje enskilt territoriums karaktäristika. De mäts med hjälp av indikatorer av verkliga , snarare än in‑ eller utdata.

En mätning av dessa nio dimensioner med hjälp av en uppsättning indikatorer i 362 regioner i 34 OECD‑länder visar att välbefinnandets materialiseras på mycket olika sätt från plats till plats. Skillnader i fråga om välbefinnande är ofta större mellan regionerna i ett och samma land än mellan olika länder. Till exempel är klyftan med avseende på arbetskraftens utbildningsnivå mellan Baskien och Andalusien likartad med skillnaden mellan Spanien och Sverige. Sådana regionala diskrepanser kan öka välfärdens kostnader, äventyra sammanhållningen i samhället samt undergräva nationens ekonomiska resultat. Länder med större interregionala diskrepanser i fråga om sysselsättning, utbildning och tillträdet till tjänster noterar också lägre välbefinnande på ländernivå.

En jämnare fördelning av välbefinnandenivåerna kan påverka människors liv och skulle kunna spela en roll för att höja regionernas styrka. Regioner med mindre inkomstskillnader har genomsnittligt sett upplevt en relativt högre ökningstakt med avseende på BNP per capita under de senaste tio åren och särskilt efter den senaste finanskrisen. Både medelvärdet för välbefinnandenivåerna i regionerna och dess fördelning varierar i signifikant grad. Så t.ex. visar färska data om inkomstskillnader på regional och kommunal nivå att inkomstklyftorna är genomsnittligt större i storstäderna.

Regionerna har olika kapacitet när det gäller att långsiktigt ändra sina välbefinnandenivåer och olika styrka i fråga om välbefinnandets varierande dimensioner. Medan arbetsmarknadssituationen kan ändras på bara några år, kräver andra dimensioner, t.ex. trygghet och utbildning, långsiktiga investeringar. Ett exempel: Mer än 80 % av OECD:s regioner i bottenkvintilen för trygghet och 90 % av dem i bottenkvintilen för utbildning år 2000 befann sig fortfarande där år 2013.

Ramverket för mätning av regionalt välbefinnande avslöjar att olika dimensioner av välbefinnandet kan vara inbördes motverkande eller förstärkande. Genom att beakta kompletteringsfaktorer och inbördes utbyten mellan dimensionerna skapar man möjlighet att förbättra programrelaterad enhetlighet. Medborgarna kan påverka utformning och genomförande av programmixen via lokala förvaltningars och institutioners kvalitet.

Regioner och städer, som vill anta en välbefinnandestrategi i syfte att förbättra de nuvarande levnadsvillkoren och framtida chanser för sina medborgare, bör överväga följande åtgärder:

• Översätt välbefinnandemålen till programrelevanta indikatorer. Mätning av regionalt välbefinnande behöver vara tydligt kopplad till regionala formulerade programmål mellan och inom de olika förvaltningsnivåerna.
• Välj indikatorer noggrant. Ett genomtänkt samrådsförfarande bör inrättas för fokusering på en begränsad uppsättning av nyckelindikatorer som återspeglar lokala prioriteter och tillgångar, såsom understryks i OECD:s ramverk för regionalt välbefinnande.
• Identifiera startlinjer och förväntade resultat. Genom att man fastställer en tydlig utgångspunkt och en serie mål som ska uppnås gör man det lättare att ge stadga åt de offentliga åtgärderna längs en transparent tidslinje och delmål.
• Övervaka arbetets gång och bedöm de olika kommunernas potential. Regionala välbefinnandeindikatorer ger ett verktyg för att spåra förändringar över tid och kartläggning av de tillgångar som är värda att satsa på för utveckling i olika kommuner.
• Främja medborgarnas engagemang och redovisa resultat. Om man involverar medborgarna från ett tidigt stadium av mätningsprojektet, driver man på åtgärdsförloppet och underlättar programjusteringar vid behov samt ökar genomsynlighet och förtroende.