OECD Multilingual Summaries

The Ocean Economy in 2030

Summary in Swedish

Havsekonomin 2030

Sammanfattning på svenska

För många är havet det nya ekonomiska framtidsområdet. Här finns stora resursrikedomar och stor potential för ökad ekonomisk tillväxt, sysselsättning och innovation. Havet anses också i allt större utsträckning vara oumbärligt om vi ska kunna ta itu med många av de globala utmaningar som jorden står inför under de kommande årtiondena. Det handlar om alltifrån den globala livsmedelstryggheten och klimatförändringen till energiförsörjning, naturresurser och bättre sjukvård. I havet finns stora möjligheter att komma till rätta med dessa utmaningar. Samtidigt är havet redan utsatt för påfrestningar till följd av överutnyttjande, föroreningar, minskad biologisk mångfald och klimatförändringar. För att kunna utnyttja havets alla möjligheter måste dess ekonomiska utveckling därför ske på ett ansvarsfullt och hållbart sätt.

Havsekonomin omfattar både havsbaserade industrier (t.ex. sjöfart, fiske, havsbaserad vindkraft och marin bioteknik) och de naturtillgångar och ekosystemtjänster som havet erbjuder (fisk, farleder, upptagning av koldioxid m.m.). Eftersom dessa båda delar är nära sammanflätade behandlas många aspekter av ekosystemtjänster och ekosystembaserad förvaltning i denna rapport, även om fokus ligger på havsindustrin.

Den globala havsekonomin är betydande, sett till de havsbaserade industriernas bidrag till ekonomisk produktivitet och sysselsättning. Baserat på uppgifter ur OECD:s havsekonomiska databas beräknas havsekonomins produktivitet 2010 preliminärt uppgå till 1,5 biljoner US‑dollar, eller ca 2,5 % av världens bruttoförädlingsvärde. Havsbaserad olja och gas utgjorde en tredjedel av de havsbaserade industriernas totala mervärde, följt av sjöfarts‑ och kustturism, sjöfartsutrustning och hamnar. Den direkta heltidssysselsättningen i havsekonomin uppgick till omkring 31 miljoner arbetstillfällen 2010. De största arbetsgivarna var de industriella fiskerierna med över en tredjedel av den totala sysselsättningen, och havs‑ och kustturismen med nästan en fjärdedel.

Den ekonomiska verksamheten i havet växer snabbt, främst till följd av förändringar i global folkmängd, ekonomisk tillväxt, handel och ökande inkomstnivåer, klimat och miljö, samt teknik. Ett viktigt hinder för havsekonomins utveckling är dock dess allt sämre hälsa. I takt med att de antropogena koldioxidutsläppen med tiden har ökat har havet tagit upp en stor del av dessa, vilket har lett till försurning. Havstemperaturerna och havsnivåerna stiger och havsströmmarna förflyttas. Detta leder till att den biologiska mångfalden minskar och livsmiljöer försvinner, fiskbeståndens sammansättning och vandringsmönster förändras, och till att allvarliga väderhändelser till havs blir allt vanligare. Utsikterna för havets framtida utveckling försämras ytterligare av föroreningar på land, särskilt i form av avrinning från jordbruket, kemikalier och makro‑ och mikroplastföroreningar som rinner ut i havet från floder, samt av överfiske och utfiskade bestånd i många delar av världen.

Om vi blickar fram mot 2030 kan många havsbaserade industrier då komma att överträffa tillväxten i världsekonomin som helhet, både när det gäller mervärde och sysselsättning. Prognoserna visar att havsekonomin mellan 2010 och 2030, i ett scenario med oförändrade förhållanden (”business as usual”), kan komma att fördubbla sitt bidrag till det globala mervärdet, som därmed kan komma att uppgå till över 3 biljoner US‑dollar. Särskilt stark tillväxt väntas inom marint vattenbruk, havsbaserad vindkraft, fiskbearbetning, samt skeppsbyggeri och skeppsreparationer. Havsindustrin kan också komma att öka sysselsättningstillväxten. I ett scenario med oförändrade förhållanden väntas sysselsättningen i havsindustrin uppgå till runt 40 miljoner heltidsekvivalenter år 2030. Den snabbaste sysselsättningstillväxten väntas ske inom havsbaserad vindkraft, marint vattenbruk, fiskbearbetning och hamnverksamhet.

Under de kommande årtiondena väntas de vetenskapliga och tekniska framstegen få stor betydelse, både för att kunna komma till rätta med många av de havsrelaterade miljöutmaningar som nämnts ovan och för att vidareutveckla de havsbaserade ekonomiska verksamheterna. Innovationer inom avancerade material, undervattensteknik, sensorer och bildbehandling, satellitteknik, datorisering och stordataanalys, autonoma system, bioteknik och nanoteknik – alla sektorer i havsekonomin – väntas påverkas av dessa tekniska framsteg.

I ett läge med så snabba förändringar är det svårt att få lagstiftning och tillsyn att hålla jämna steg. Världen blir alltmer multipolär och det blir allt svårare att nå internationell konsensus i globala och regionala frågor som påverkar havsmiljön och havsindustrierna. Regleringen av havsverksamheterna väntas, åtminstone inom en överskådlig framtid, att fortsätta att till stor del vara sektorsdriven och insatserna vara inriktade på att integrera framväxande havsindustrier i befintliga och fragmenterade regelverk.

Rapporten visar att de havsbaserade industrierna i framtiden kommer att växa i en sådan takt att det finns risk att påfrestningarna på de redan ansträngda havsresurserna och haven kommer att öka, inte minst i de exklusiva ekonomiska zonerna (EEZ), där större delen av verksamheten äger rum. Ett viktigt skäl till att man hittills inte har lyckats ta itu med dessa påfrestningar på ett effektivt och snabbt sätt är att havsbaserade verksamheter historiskt sett har hanterats sektorsvis. Mycket till följd av de ökande påfrestningarna har allt fler länder och regioner under senare år inrättat strategiska politiska ramar för att förbättra havsförvaltningen inom sina exklusiva ekonomiska zoner. Det finns dock många hinder för en mer ändamålsenlig och integrerad havsförvaltning. Dessa hinder behöver tas itu med inom en snar framtid.

För att öka de framväxande havsindustriernas långsiktiga utvecklingsmöjligheter och deras bidrag till tillväxt och sysselsättning och samtidigt förvalta havet på ett ansvarsfullt och hållbart sätt presenteras i den här rapporten ett antal rekommendationer för att öka den hållbara utvecklingen av havsekonomin.

• Verka för ett ökat internationellt samarbete inom havsvetenskap och havsteknik för att bidra till ökad innovation och en mer hållbar utveckling av havsekonomin. Detta innefattar bland annat följande: Att genomföra jämförande analyser och granskningar av regeringspolitikens roll i förhållande till havskluster runt om i världen, t.ex. när det gäller deras ändamålsenlighet för att främja och stödja branschöverskridande tekniska innovationer på havsområdet. Att upprätta internationella nätverk för utbyte av åsikter och erfarenheter när det gäller att upprätta expertcentrum, inkubatorer för innovativa företag och andra innovationsfrämjande åtgärder inom branschöverskridande havsteknik, och att öka utbytet av teknik och innovation mellan länder på olika utvecklingsnivå.
• Stärka den integrerade havsförvaltningen. Man bör t.ex. i större utsträckning använda sig av ekonomisk analys och ekonomiska verktyg i den integrerade havsförvaltningen. Det kan t.ex. handla om att upprätta internationella plattformar för utbyte av kunskap, erfarenheter och bästa praxis, och att öka insatserna för att utvärdera den ekonomiska ändamålsenligheten av offentliga investeringar i marin forskning och observation. Man bör även sträva efter att främja innovation inom förvaltningsstrukturer, processer och aktörernas medverkan för att göra den integrerade havsförvaltningen mer ändamålsenlig, effektiv och inkluderande.
• Förbättra den statistiska och metodologiska basen på nationell och internationell nivå för att mäta de havsbaserade industriernas storlek och resultat och deras bidrag till den totala ekonomin. Det kan bland annat handla om att vidareutveckla OECD:s havsekonomiska databas (Ocean Economy Database).
• Öka kapaciteten att förutspå havsindustrins utveckling. Det handlar bland annat om att kunna bedöma framtida förändringar i havsbaserade industrier och att vidareutveckla OECD:s befintliga kapacitet att identifiera framtida trender i havsekonomin på global nivå.