1887

OECD Multilingual Summaries

OECD Regional Outlook 2016

Productive Regions for Inclusive Societies

Summary in Swedish

Cover
Read the full book on:
10.1787/9789264260245-en

OECD:s regionpolitiska översikt 2016

Produktiva regioner för inkluderande samhällen

Sammanfattning på svenska

Regioner är viktiga för uppbyggnaden av produktiva ekonomier och inkluderande samhällen. Denna tredje upplaga av OECD:s regionpolitiska översikt visar att även om skillnaderna i BNP per capita har minskat mellan OECD‑länderna under de senaste tjugo åren ökar inkomstskillnaderna inom ländernas gränser, mellan regioner, städer och människor. Ledande regioner och städer konkurrerar numera mer med liknande regioner utomlands än med andra regioner inom samma land. Det kommer alltid att finnas skillnader mellan regioner men regioner som hamnat på efterkälken har möjlighet att ”knappa in” i fråga om social och ekonomisk utveckling. Genom att förbättra regionernas förutsättningar att knappa in kan länderna få dubbel utdelning i form av både ökad total produktivitet och inkludering.

Majoriteten av OECD‑ländernas invånare bor i städerna. Både landsbygdsregioner i närheten av städer och avlägset belägna regioner kan dock bidra till det nationella välståndet på många sätt, vilket de också gör. Denna översikt fokuserar särskilt på dessa glesbebyggda regioner och visar att länderna måste ändra sin syn på landsbygdsutvecklingen för att bättre tillvarata alla landsbygdsregioners möjligheter att öka sin produktivitet.

Städer, regioner och platsbaserad nationell politik spelar också en viktig roll när det gäller att nå de ambitiösa mål som bland annat ställts upp inom ramen för de hållbara utvecklingsmålen, Parisavtalet och FN:s konferens om bostäder, byggande och hållbar stadsutveckling (Habitat III). När regioner och städer är mer delaktiga får invånarna större möjlighet att påverka dessa och andra globala agendor. Genom att anpassa målen och mätningen av dessa efter lokala förhållanden går det att öka medvetenheten, skapa lokalt anpassade lösningar och se till att inga regioner eller städer hamnar på efterkälken.

De främsta resultaten

  • De genomsnittliga skillnaderna i produktivitet mellan olika regioner har ökat under de senaste tjugo åren när ledande regioner drar ifrån övriga regioner i landet. I OECD‑länderna har den genomsnittliga skillnaden i BNP per arbetstagare mellan de regioner som ligger i topp (de starkaste 10 procenten) och de regioner som ligger i botten (de svagaste 75 procenten) ökat med nästan 60 % från 15 200 till 24 000 US‑dollar. Detta har inneburit att en av fyra personer i OECD‑länderna bor i en region som mer och mer halkar efter de regioner med högst produktivitet i landet.
  • Svårigheten att knappa in beror delvis på den blandade bilden inom länderna, vilket visar att regioner med hög produktivitet ibland, men inte alltid, hjälper övriga delar av ekonomin att knappa in. Omkring tre fjärdedelar av de regioner som har högst produktivitet är stadsregioner, men stadsregionerna utgör endast en fjärdedel av de regioner som knappar in. Med dagens tillväxttakt skulle de regioner som knappar in och de regioner som har högst produktivitet inte ha samma produktivitetsnivå förrän 2050. De regioner som idag släpar efter skulle, för att hinna ikapp de ledande regionerna under samma period, behöva öka sin produktivitetstillväxt med 2,8 %, dvs. fyrdubbla sin nuvarande tillväxttakt.
  • Bland landsbygdsregionerna är de som ligger i närheten av en stad mer dynamiska och har haft lättare att återhämta sig efter den senaste krisen än avlägset belägna landsbygdsregioner. Över 80 % av landsbygdsbefolkningen bor i en landsbygdsregion som ligger i närheten av en stad och de tenderar att ha en inkomst och produktivitetstillväxt som mer liknar dem i stadsregioner. Före krisen (2000–2007) ökade både produktivitet och sysselsättning i över två tredjedelar av landsbygdsregionerna. Efter krisen (2008–2012) har avlägset belägna landsbygdsregioner inte lyckats återhämta sig när det gäller sysselsättning och produktivitet.
  • De sektorer som är exponerade för internationell handel tycks ha en viktig produktivitetshöjande effekt i både stadsregioner och landsbygdsregioner, trots deras olika tillväxtdynamik. De regioner som knappar in hade en större andel av sin ekonomi i sektorer som är exponerade för internationell handel (särskilt tjänster, tillverkning eller resursutvinning samt gas, vatten och el). De har med tiden ökat denna andel till nästan 50 % av sin produktion, vilket kan jämföras med bara en tredjedel i de regioner som halkar efter.
  • God förvaltning är också viktigt för produktiviteten. I en europeisk undersökning av den offentliga förvaltningens kvalitet hade högproducerande regioner högre poäng, och kvaliteten ökade i regioner som knappade in. Förekomsten av en god förvaltning för hanteringen av offentliga investeringar kan göra att problemen med fragmenterade lokala jurisdiktioner inte påverkar produktivitet och inkludering lika negativt, särskilt i storstadsområden.
  • Skillnaderna mellan regioner är större när flerdimensionella mått på levnadsstandard används i stället för enbart inkomst. När såväl inkomst som hälsa och sysselsättning tas med i beräkningen blir det tydligt att vissa regioner kan släpa efter inom många välfärdsområden. Inom städer, där det finns både hög‑ och lågkvalificerade yrken (“banktjänstemän och baristor”), är inkomstskillnaderna i regel större än i ett nationellt perspektiv. Det är viktigt att komplettera politiken för att se till att produktivitetstillväxten kommer olika socialgrupper och områden till del, även inom en och samma stad.

Rekommendationer

Det finns inget enkelt politiskt recept på hur man ska lösa problemen med regional produktivitet och inkludering. Det finns dock flera områden där offentliga åtgärder kan bidra till ökad produktivitet, inkludering eller både och:

  • Strukturreformer, t.ex. på arbets‑ och produktmarknaderna, behöver kompletteras med annan platsbaserad politik för att ge maximal effekt. Strukturreformer kan ge olika resultat beroende på vilken region det rör sig om. Strängare arbetsmarknadsregler, som mäts med hjälp av indikatorer för anställningsskydd, slår hårdare mot landsbygdsregioner med mindre arbetsmarknader än mot städer. Förbättrade transportmöjligheter ökar den lokala arbetsmarknadens faktiska storlek och kan komplettera en viss arbetsmarknadsreform för att öka dess genomslag.
  • Den regionala utvecklingspolitiken bör vara inriktad på produktivitetshöjande åtgärder och tillväxt i alla regioner med hjälp av strategiska investeringar, inte bara subventioner. De offentliga investeringarnas andel av de statliga utgifterna har dock minskat de senaste tjugo åren från 9,5 % till 7,7 %. Åtgärder för att öka kapaciteten hos regionala och lokala myndigheter, som står för 59 % av dessa investeringar, bör prioriteras högre. Investeringar som gör det lättare att sprida innovation och god praxis till andra sektorer och företag inom och utanför regionen kan bidra till ökad produktivitet. Många länder försöker föra en politik som minskar skillnaderna mellan regioner. De bör dock undvika att strypa tillväxten i de regioner som har högst produktivitet.
  • Stadsutvecklingspolitiken bör ta hänsyn till hur städer är sammankopplade i ett ”system av städer” inom ett land. Flera länder uppger att de nyligen har ändrat eller snart kommer att ändra sin nationella stadspolitik. Stadspolitiken är i regel inriktad på att minska de sociala och miljörelaterade kostnaderna i städerna, men den kan även ta hänsyn till städernas ekonomiska betydelse, deras lokala och regionala länkar i ett nationellt system och deras förmåga att bidra till innovation som påverkar hela ekonomin positivt.
  • Landsbygdspolitiken behöver uppgraderas till 3.0. Åtgärder har vidtagits för att se till att landsbygdspolitiken inte bara handlar om jordbruksstöd utan även tar hänsyn till landsbygdsregionernas mångfald och betydelsen av förbindelser med dynamiska områden. Landsbygdspolitik 3.0 handlar om att stärka samhällenas konkurrensfördelar genom integrerade investeringar och lämpliga lokala tjänster och genom att främja lokalt deltagande och lokala utvecklingsinitiativ.
  • För den platsbaserade politiken är styrelseformerna för genomförandet (dvs. hur de genomförs) avgörande. Många länder reformerar regionala och lokala myndigheter för att anpassa politiken till rätt nivå eller för att uppnå stordriftsfördelar för investeringar och tjänster. Länderna fortsätter att experimentera med hur de ska förbättra hanteringen av sin regionala utvecklingspolitik och sina offentliga investeringar på alla styrelsenivåer för att samla sina offentliga insatser inom olika politiska områden för att öka komplementariteten och minska kompromisserna.

© OECD

Denna sammanfattning är inte en officiell OECD-översättning.

Reproduktion av denna sammanfattning är tillåten, om OECD:s upphovsrätt och publikationens titel på originalspråket nämns.

Flerspråkliga sammanfattningar är översatta utdrag ur OECD–publikationer, som ursprungligen publicerats på engelska och franska.

De kan beställas gratis från OECD:s nätbokhandel www.oecd.org/bookshop

Närmare upplysningar lämnas av OECD Rights and Translation unit, Public Affairs and Communications Directorate: [email protected], fax: +33 (0)1 45 24 99 30.

OECD Rights and Translation unit (PAC)
2 rue André-Pascal, F-75116
Paris, Frankrike

Besök vår nätplats www.oecd.org/rights

OECD

Read the complete English version on OECD iLibrary!

© OECD (2016), OECD Regional Outlook 2016: Productive Regions for Inclusive Societies, OECD Publishing.
doi: 10.1787/9789264260245-en

This is a required field
Please enter a valid email address
Approval was a Success
Invalid data
An Error Occurred
Approval was partially successful, following selected items could not be processed due to error